På senare år har begreppet rehabilitering definierats i förhållande till samhällets behov av att alla människor har möjlighet att försörja sig genom eget arbete i största möjliga utsträckning. Yrkes- eller arbetslivsinriktad rehabilitering har hamnat högt på den socialpolitiska agendan. Bakom detta ligger uttalade statsfinansiella bevekelsegrunder, men också en – lika uttalad – önskan att förbättra individens chanser i livet, att förbättra arbetsmiljön, och att motverka utslagning från en nyckfull och på många sätt grym arbetsmarknad.

Den ökade satsningen på rehabilitering har skapat ett behov av verklig, vetenskaplig kunskap om vad som är god rehabilitering, och hur sådan kan åstadkommas. Forskar- världen har hörsammat uppmaningen, och sedan 1980-talets början har en rad studier om rehabilitering avslutats och avrapporterats.

I föreliggande bok analyseras begreppet rehabilitering, historiskt och i samtida bruk, och forskning om rehabiliteringsverksamhet. Författarna har framgångsrikt sökt strukturera den omfattande litteraturen i området, och erbjuder läsarna – som kan vara forskare, rehabiliterare, läkare, försäkringskassetjänstemän, politiker – en uppslagsbok i rehabilite- ring och en kritisk granskning av hittillsvarande rehabiliteringsforskning. I boken ges en rad utförliga exempel, bra och dåliga, på hur rehabilitering kan bedrivas och beforskas. En rad myter inom rehabiliteringsvärlden avslöjas, och avslutningsvis presenteras en sammanställ- ning av vad författarna definierar som kunskap om rehabilitering.

Jorge Kerz, Michael Werner och Erik Wesser ingick i en forskargrupp vid Sociologiska institutionen i Lund som verkar i området välfärdssamhälle, socialförsäkring och arbetsliv.