Den västerländska scendansen har med jämna mellanrum blivit föremål för diskussion. I fokus står frågan om dans är en dramatisk eller en visuell konstart – ett uttryck för mänskliga känslor eller en händelse i nuet utan krav på att föreställa eller representera.

På grundval av en exposé över det som historiskt upp­fattats som essentiellt för såväl skapandet som förståelsen av scendans, utvecklar författarinnan en svensk terminologi och en modell för analys av dansverk. Modellen prövas i analyser av två dansverk av George Balanchine och Antony Tud­or, två av 1900-talets mest inflytelserika koreografer.

Som en röd tråd genom boken löper frågan ”vad är dans?” Ur skilda perspektiv problematiseras och fördjupas spörsmålen om dansens natur och egenart; något entydigt svar på frågan ges inte, och är inte heller vare sig möjligt eller önskvärt.