Pier Paolo Pasolini (1922–1975) är en av sextio- och sjuttiotalens mest originella och kontroversiella filmregissörer. I Änglarnas barn presenteras och analyseras hans märkliga arbete inom filmen. I synnerhet studeras Pasolinis sista film, Salò, vilken i en närläsning ses som ett spektrum för de problemkomplex som sysselsatte Pasolini under hela efterkrigstiden och bidrog till att göra honom till en ”poète maudit”, en fördömd poet.