Den svenska drogpolitiska debatten är mycket en debatt om narkomanvården. En avgörande fråga gäller tvång och frivillighet inom missbrukarvården, och i centrum för den debatten står hasselarörelsen och dess speciella pedagogik.
     Denna bok undersöker hasselapedagogiken ur ett rättssociologiskt perspektiv. På basis av ett antal djupintervjuer med tidigare och nuvarande kollektivmedlemmar diskuterar socialpedagogen Ingela Kåhl, som bl a har erfarenhet av arbete bland missbrukare inom socialtjänst och kriminalvård, hasselapedagogiken och dess starka inslag av paternalism, repression och manipulation. Leder hasselas metoder till verklig förändring eller blott till en anpassning till idag rådande auktoritetsförhållanden?